Kom precis hem från stallet. Har varit där sedan tre i eftermiddags men var klar redan vid halv sju och började gå mot bussen... Slöade riktigt när vi gick där, jag och Sofia men jag hann ändå i tid till bussen. Nu är man snart hemma tänkte jag, eftersom jag aldrig åker buss utan alltid blir hämtad. Men vad händer inte när vi kommer in på väg 100? Jo, det står helt stilla. Först blir man irriterad men sen får man veta vad det är som har hänt... Det var tydligen en hästtransport med två hästar i som hade kört av vägen och på något sätt krockat eller något med en personbil! Åh, mardröm! Jag fick alltså nästan panik där på bussen och var riktigt nära på att hoppa av och springa dit för att hjälpa... Gjorde dock aldrig det för mamma och pappa hade inte blivit glada kan jag lugnt säga! Men man känner sig så hjälplös. Man kan inte göra någonting.

Vet inte alls hur det gick med de stackars hästarna och jag hoppas inte dom blev skadade. Nej, usch. Håller tummarna för dom.

Blir lite rädd för bilar när man ser sånt här... Och jag börjar faktiskt undra om jag någongång skulle våga köra hästtransport... Kommer i alla fall öva väldigt många gånger innan Clinton kommer med på en tur.

Ja, Clinton my love. Longerade idag för att få honom ner ordentligt och upp med ryggen. Han var sjukt fin och är en fröjd att longera. Gör precis rätt hela tiden - bäst. Ja, är där något som han inte kan? Nej, precis.

Nu hinner jag inte skriva mer ska äta nu annars kommer mamma skjuta mig. xx