Okej gott golk... Sammanfattning av denna tävlingshelg.

Tävlade alltså båda dagarna, LA igår och MSV idag... Och det gick allt annat än bra båda dagarna men jag är ändå nöjd. Haha, typsiskt mig.

Igår i LA var det väl bådas fel, han var väldigt pigg och blir då väldigt tittig och i och med detta spänner jag mig och kommer inte till ridning över huvudtaget. Kändes inte så hemskt och jag var inte så besviken eftersom det brukar vara så här första tävlingen - han springer igenom hela banan med mig.

Och idag i MSV hade jag och Monica bestämt att det blir lite hårdare framridning så att han nästan blir trött vilket kommer göra att jag istället kan komma till ridning. Och så blev det, vi red fram länge men det hjälpte verkligen för så fin han blev! Helt fantastiskt. Så efter en hel framridning med den känslan ska jag då gå in på banan för att briljera, eller inte rikitigt briljera men i alla fall försöka, och precis innan jag ska rida upp på medellinjen lägger Clinton tungan över bettet. Fasen också! Vad gör man? Han hoppade runt, skakade på huvudet och små stegrade igenom hela programet. Var riktigt nära på att avbryta några gånger men jag blev så arg och kunde inte ge mig. Så färdigt red jag men skit också. Blev så besviken på Clinton eftersom han ska hålla på och störa sig och så besviken på att allt sånt här händer mig. Liksom fråga mig om något skit som kan hända på en tävling? Jag lovar det har hänt mig.

Men tackvare allt underbart folk och underbara vänner man har omkring sig lyckas man omvandla detta till något positivt. Vi åkte direkt hem till Monica för att kolla om ett av hennes kandarbett med mer tungfrihet skulle ligga bättre och det gjorde det verkligen! Så fin han blev, gud alltså! Så fick lånat det bettet och jag tror det kommer bli mycket bättre.

I efterhand var det såklart inte min älskade Clintons fel men man blir bara så trött när jag säger till pappa att det är ju fasen vad han ska hålla på med tungan när vi lastar ut honom men säger "aja, den har aldrig lyckats gå över så" och så såklart händer det inne på banan... Maximal otur men vad ska man göra? Det ska ju trots allt hända någongång... Men man tycker ju att då kunde det ju hänt någongång när han inte känns så fin och inte denna gång när han är som en dröm att rida på...

Måste bara säga att jag är så tacksam och att jag verkligen uppskattar alla människor som alltid stöttar mig och dessa underbara människor som varit med mig på tävling. Monica, mamma, pappa, Monicas mamma Gunilla, Alexandra och Alexandras mamma Ann-Marie. Ni är guld värda, verkligen! Tack!

I alla fall första tävlingshelgen för året avklarat. Blir förhoppningsvis den sämsta på hela året för det kan ju inte bli sämre i alla fall. Och som min kloka lillebror sa när vi kom hem: "Motgångar föder medgångar"

Fint talesätt och faktiskt så borde det nu snart vara min tur att lyckas ordentligt efter snart 7 år med hästar och tävlingar, men vem vet?

Nu ska jag göra klart engelskan till imorgon och plugga lite matte. xx

Hittade ett kanske lite deprimerande citat men som jag tyckte passade lite in på livet just nu. Jag vill så himla mycket men räcker inte hela vägen... Men snart så - I'm on my way up to the top!

"Life is a process of becoming, a combination of

states we have to go through. Where people fail is

that they wish to elect a state and remain in it.

This is a kind of death." - Anais Nin