Jag är så lättad, jag är så tacksam, jag är så nöjd -  jag är så lycklig.

Äntligen kom min älskade katt Teddy hem efter att ha varit borta sedan i lördags. Har varit ute flera timmar om dagen sedan dess men ingen har sett honom... Ju längre tid det gick så kände man hela tiden att hoppet blev mindre och mindre.

Men så ikväll, pappa och jag var ute och hörde runt i hela kvarteret igen och utan framgång... Jag var jätte ledsen, rädd för att ha förlorat en av mina käraste vänner. Min Teddy. Så går vi in, efter att ha varit ute i två timmar, och jag går direkt till dörren där han alltid går in för att ropa på honom igen men inget svar. Sätter mig i soffan jätte ledsen och kände att nu var väl hoppet ute... Går till dörren igen och ropar, och hör då något litet ljud. Ropar och ropar igen men inget svar. Inbillning tänkte jag. Går och sätter mig igen. Pappa ska ringa en av våra andra grannar och ställer sig vid denna dörr och tittar ut och där sitter han äntligen! Tack och lov, tack gud tack tack tack.

Klarar mig verkligen inte utan denna lilla krabat. Han betyder så mycket, har funnits hos mig så länge och är helt enkelt världens bästa katt.