Du blir lätt arg på mig, du blir lätt sur på mig, du slår mig, du skrämmer mig, du blir lätt ledsen på mig men jag älskar dig igenom allt, och du älskar mig.

Varje gång och varje hundradel av en sekund jag tittar på dig älskar jag dig. Jag tänker och drömmer ständigt om dig, bara dig.

Jag träffar dig varje dag, nästan hela tiden, men varje gång jag inte är med dig saknar jag dig. Saknar att du tittar på mig, pussar på mig...

Tjuogoandra juni tvåtusennio är vårt datum men det är inte dagen då jag började älska dig. Nej, det var flera år sedan. Men sedan den dagen då jag såg dig på riktigt, såg dig ordenligt väcktes en kärlek till dig inom mig och den håller fortfarande i - och kommer alltid göra.

Jag vet att det är drömande att säga och kanske lite orealistiskt men jag vet att du är den rätta. Jag vet att det är du och jag som kommer att tillbringar livet tillsammans. Jag vet att det är dig jag kommer somna in till hela mitt liv.

Isabelle Andersson, du är den enda för mig. Jag älskar dig.

Vilka vänner man har, vissa dagar är man bara så tacksam för dom.

Dom är unika. Dom sviker, dom sårar, dom irriterar, dom gör sig rosenrasande men det finns där - alltid. Det är bara det att dom sviker för att de måste, inte för de vill, dom sårar endast för att dom vill ditt bästa, dom irriterar och gör dig rosenrasande men bara för att dom säger sanningen.

Men dom finns där, och du vill inte ha det på något annat sätt.

Jag har världens bästa vänner. De finns alltid där för mig, ställer alltid upp, tystar ner mina knäppa idéer men lyser också upp mina bra. De gör mig glad när jag är ledsen och jag har the time of my life med dom.

Jag älskar dom, vad som än händer. Jag kommer alltid finnas där för dom precis på samma sätt som dom alltid finns där för mig.

Tack för att ni finns - you guys rules.