Jag vet att det blev lite många inlägg idag men ändå.

Jag tror jag har gått och blivit sjuk!? Ja, inte sjuk och sjuk utan liksom lite så sjuk i huvudet - sjukdomen kallas städmani.

Jag har börjat städa överallt och får panik om det inte är städat... Men det värsta av allt är att jag tycker att det är kul! Hur gick det till? Lilla Johan som alltid hade fullt kaos runt omkring sig?

Men jag måste säga att jag älskar att städa mitt rum, ställa rätt alla saker och fixa. Det blir så fint och det känns så skönt när det är gjort.

Jag vet inte varifrån detta kommer men jag har mina små tankar.. Tror nämligen det är en av mina kära vänner som ligger bakom min utvecklade städmani... Ja, jag är ledsen att säga det men det är nog Ji's fel...

Men egentligen är denna mani något bra eller dåligt?

(Kom på att jag egentligen inte kan säga något eftersom jag har gjort så att Ji utvecklat en annan mani... Nämnligen GG-mani. Mohaha)

Jag har något på hjärtat och jag vet att jag har skrivit den helt motsatta åsikten innan men faktiskt. Jag har sagt att man inte ska längta sig igenom livet och istället leva för stunden men jag längtar så himla mycket till hösten...

Anledningen till detta är att jag så himla gärna vill ta hem min fina två åring. Hon är så fin, rör sig som en grand-prix hingst, är snäll som ett lamm och vacker som en svan. Jag vill bara ta hem henne nu... Börja utbilda henne och göra henne till en riktig tävligshäst. Rutis, du är framtiden.

I september är det tänkt att hon ska komma hem och det känns som det är hundra år tills dess...

Jag känner mig så himla lyckligt lottad, jag har två hästar som inte bara är två vanliga hästar utan faktiskt är världens bästa! Jag har Clinton, min stora, vackra och underbara valack. Min bästavän och mitt allt, precis mitt allt. Jag lever för honom. Och sen har jag denna lilla spillevink som är så fin. 

Är så tacksam för dom två. Tack.

Gammal bild på Rutis men är hon inte bara för söt?

Tror ni på ödet?

Faktiskt så gör jag det måste jag säga. Jag tror inte att någonting händer utan en anledning... Jag tror också att man är född för ett såkallat syfte så det är inte lönt att kämpa emot ödet.

Jag tror man föds med olika syften för att mångfalden på jorden ska bli så stor som möjligt, och det är ju faktiskt det som gör att jorden går runt. Precis som att vi ser helt olika ut så är det samma sak med ödet.

Men jag tror också på något som heter karma och detta och ödet hänger ihop. Karma för mig är som en aura runt en och ju mer man ljuger, stjäl och så vidare så blir denna svartare och svartare för att tillslut vara helt sönder. Men om man skärper sig och håller sin karma bra blir den ljusare och då kommer det löna sig, - god'll help you.

Men om skulle sätta sig ner och analyserar detta mer grundligt så skulle man bli  knäpp, kan detta verkligen styra allt? Ja, jag vet faktiskt inte.